Eländes elände

Vaknade i morse av att det kliade på kroppen. På många ställen. Insåg snart att hela kroppen var full med nässelutslag! Jag har haft det förut. Senast för 2-3 år sedan efter att ha haft ett nytt halsband som antagligen hade ovanligt mycket nickel i sig. Dock kan jag inte härleda dagens utslag till att jag har använt något speciellt smycke. Vet faktiskt inte vad det kan vara. Hoppas bara att det snart lägger sig. Jag skall bespara er en bild på mig i detta tillstånd.
Dessutom förlorade jag och min tennispartner K vår första tennismatch idag. Vi spelade mot ett duktigt par men det värsta var att vi "aldrig kom in i matchen". Jag servade uruselt och vi gjorde många misstag. Vi "pallade helt enkelt inte trycket". På torsdag är det dags igen mot ett annat dubbelpar och vi har lovat varandra att vi skall ta nya tag då.

En aktiv och trevlig helg!

När vi summerar helgen kan vi konstatera att vi har varit mycket aktiva. I lördags morse tog hela familjen en promenad i Casinalbo. Det var så härligt väder, så vi fortsatte ut utanför Casinalbo, längs med en vinodling. Hampus och Jakob cyklade och Mattias sprang bredvid och plockade maskrosor. Senare på dagen spelade jag och Katti tennis med våra engelska vänner L och K. Samtidigt spelade Hampus och Jakob tennis med deras äldste son, medan Mattias lekte med deras yngste son. Först spelade jag och Katti i par, och sedan var det herrarna mot damerna. Det senare föreslogs av damerna, eftersom de behövde träning inför stundande turnering som börjar nu i veckan. Och träning fick de...
På kvällen var vi sedan bjudna hem till en svensk Tetra Pak-familj, som dock inte har bott i Sverige på 11 år. Senast bodde de i Kairo, och det präglade även deras hem. Även våra engelska tennispartners var inbjudna, och det var mycket trevligt och maten var mycket god. Våra barn hade mycket trevligt med värdparets tre barn och de två engelska barnen, och vi fick njuta(!?) av utklädda barn och senare även en pjäs. Denna pjäs gick i våldets tecken, som ofta är fallet när våra killar deltar...
Idag, söndag, hade den engelska familjen erbjudit våra killar att komma och leka med deras killar. En kompis till Jakob från Australien skulle också komma. Vi cyklade in till Modena och lämnade barnen, och tog därefter en promenad i Modena.


Cykeltur in till Modena. Vi är positivt överraskade av de fina cykelvägarna, som leder hela vägen in till Modena centrum.

Vi blir mer och mer förtjusta i Modenas stadskärna, som har en stilla charm. Den historiska kärnan är väldigt vacker, utan att vara överdriven. Hoppas detta återspeglas i nedan bilder.



Vägen kröker av, och återspeglar att allting i den historiska kärnan kretsar kring dess gamla centrum - Piazza Grande där domen ligger.

När vi cyklade hem till Casinalbo igen somnade vår yngste son. Den aktiva helgen, i kombination med sena läggningar, har haft sin inverkan.

Mattias - slagen hjälte och solstråle

Mattias trivs jättebra på sin nya skola. Han har fått bra kontakt med sin nya gulliga fröken. Han har många både nya och gamla kompisar. Vissa av kompisar pratar han svenska med och andra italienska. Igår berättade hans fröken att han har börjat säga enstaka ord på engelska på skolan. Vi har även här hemma hört honom säga vissa ord på engelska. Häromdagen vattnade han blommorna i trädgården och när han var färdig sa han, - finished.
Varje morgon är han strålande glad när han skall åka iväg med bussen till skolan tillsammans med Hampus och Jakob. På skolan är han glad och positiv och han berättar glatt om vad han har gjort under dagen. Men en stund efter mellanmålet här hemma blir livet jobbigt för honom. Han är så trött. Allt blir jobbigt. Alla krafterna är slut. Han har gett allt på skolan. De flesta dagarna sover han 1-2 timmar för att ändå kunna somna innan 21. Här kommer lite bilder på hur Mattias ytterligheter ser ut just nu.

Nästan på banan igen

Jag har försakat bloggen ett tag. Jag har varken hittat inspiration eller tid till att blogga. Förklaringen är den att jag har/har haft en envis förkylning och jag har inte haft tillräckligt med energi att blogga. I förrgår bestämde jag mig för att nu måste förkylningen få ett slut jag ringde doktorn. Det skulle bli mitt första besök till doktorn här i Italien, förutom barnens doktor. Då jag klarade av att beställa tid per telefon var jag inte särskilt nervös för besöket. Allt gick bra hos läkaren och jag fick recept på bl a antibiotika. Jag har framförallt haft en eländig hosta som jag redan kan känna är på väg bort. Underbart skönt!
Vädret fortsätter att vara fantastiskt! Luften är klar, temperaturen når upp till 27 grader på eftermiddagarna och vi går fortfarande i kortärmat, härligt! Mattias frågar ibland om vi inte kan åka till tennisklubben och bada för det är så varmt på eftermiddagarna men den stängde i mitten av september!
Igår var jag på matlagningskurs i thaimat! Thaimat i Italien! Det är en dansk mamma från internationella skolan som tidigare har bott i Thailand som har börjat ha matlagningskurser här. Hon hade också matlagningskurser i thaimat i Thailand. Vi var sex förväntans fulla "kockar" som samlades hemma hos den danska mamman och lagade thailändsk mat hela förmiddagen. Det var väldigt roligt och jättegott. Vi skall också träffas en dag i en butik i Modena som säljer många av ingredienserna så vi kan få lite hjälp vid inhandlingen. Vi kunde även ta hem lite av maten som vi inte kunde äta upp efteråt. Det var väldigt uppskattat i familjen. Alla i familjen tycker mycket om thailändsk mat.
Nedan kan ni se några av rätterna vi gjorde denna gången. I november skall vi ses vid ännu ett tillfälle.



Vinskörden är i full gång. Det är så häftigt att få ha möjligheten att få uppleva så mycket av vinskörden här i Italien. Varje dag i ett par veckor nu ser man folk ute på fälten som plockar druvor och man ser traktorer körandes i byarna med släpen fulla med druvor.
Idag stannade jag till vid ett gäng som var i full gång med skörden. Jag frågade om de var ok att jag tog några foton och det var det. Jag frågade om skörden var god i år och de menade de att den var. När jag sedan körde iväg vinkade de glatt hej då. Det verkade som de uppskattade att jag stannande till.

Vandring i Cinqueterre

Vi har flera gånger varit i Cinqueterre, och har dessutom en gång vandrat mellan några byar. Jag, Hampus och Jakob bestämde oss en dag för att gå genom hela Cinqueterre - en vandring på ca 9 km och med stigningar på flera hundra meter. I söndags var det dags och vi lämnade Modena vid 8-tiden. Vi körde till La Spezia och parkerade nära tågstationen, och därefter tog vi tåget till Monterosso al mare. Väl framme beundrade vi utsikten över havet. Förutom Monterosso al mare skymtar även Vernazza, Corniglia och Manarola i bakgrunden (längst ut på udden).


Den första deletappen mellan Monterosso al mare och Vernazza är den mest krävande, med mycket långa stigningar såsom antyds i bilden nedan.


På italienska heter stig "sentiero", och det sitter informationsskyltar med jämna mellanrum. Stigen befolkas huvudsakligen av turister från USA, Tyskland, Norge, Sverige och Australien, så all information finns även på engelska.


Efter en dryg timmes vandring börjar vi ana målet för vår första etapp, Vernazza. Vi passar på att njuta av utsikten medan vi tar igen oss en stund.


Killarna var mycket fascinerade av kaktusarna som växer på klippkanterna, så jag var tvungen att ta någon bild på en sådan. De har läckra frukter längst ut på grenarna, i härliga färger.


Äntligen är den tuffaste vandringen över, och vi belönas med Cinqueterres vackraste vy - Vernazza från ovan.


Det var nu dags för lunch, och vi tog fram vår medhavda picknick - baguetter med salami och juice att dricka. Det var jättegott och härligt att sitta ut på piren i Vernazza. Denna dag var det mycket folk i området, och perfekt väder för en vandring - ca 20 grader och lätta moln på himlen.


Efter Vernazza skulle vi gå till Corniglia, den enda by vi ännu inte hade besökt. Vi hade frågat en parkarbetare om vägen, men var inte helt hundra på var stigen började på nytt. Efter ett tag hittade vi dock en skylt som visade oss vidare.


När vi gick ut ur Vernazza upptäckte vi att vyn nästan är lika vacker från detta håll, såsom förhoppningsvis framgår av nedan fotografi.


Efter den näst tuffaste deletappen kunde vi skymta nästa by uppe på en kulle - Corniglia. Detta är den enda av byarna som inte har direktkontakt med havet. Det fanns stigar ner, men det var drygt hundra meter i trappor och det kände vi inte för.


Efter Corniglia, på väg mot Manarola, ändrade vandringen karaktär. Nu var det inte längre lika bart utan snarare djungel med flera meter hög bambu runt omkring oss. Vandringen var också mycket lättare utan de krävande stigningarna. På denna etapp träffade vi också en australiensk familj med en 12 årig son. Vi diskuterade rugby och kricket i nästan en timme - mycket trevligt.


En bit längre fram tyckte Hampus att träden såg mycket konstiga ut. Alla träden var plötsligt röda och inte riktigt lika lövtäckta. Lite senare upptäckte vi att en skogsbrand hade härjat i området - det kändes lite ödsligt och overkligt.


Sista etappen, mellan Manarola och Riomaggiore, går man längs Via dell'amore, som ni säkert förstår betyder kärlekens väg. Detta är en mycket lätt vandring utan stigningar och på belagd väg. Här har många hängt upp hänglås, som vi tolkar som att man vill låsa fast sin kärlek till sin livspartner. Nedan visas Hampus och Jakob vid slutet av stigen, efter ca 5 timmars vandring. Tåget och bilen hägrar, och lite välförtjänt vila. Hampus och Jakob klarade av vandringen mycket bra.


När vi väl var framme vid bilen, så skulle vi bara ta oss ut ur vår parkeringsplats. I La Spezia är det alltid svårt att hitta parkeringsplats, och denna fick vi ta efter en Fiat Panda. Trot om ni vill, men jag lyckades både backa in och köra ut bilen utan problem - med Hampus hjälp dock.


Härmed summerar jag en mycket lyckad dag, och jag rekommenderar varmt alla besökare i Italien att upptäcka Cinqueterre.

Fredrik med de stora pojkarna.

Fotbollsmatcher

Som kanske har framgått av tidigare blogginlägg, så ägnas helgerna (och en stor del av veckorna) åt fotboll. Först spelade Jakob en match uppe i bergen, i Pievepelago. Det var fantastiskt vackert och Audax vann matchen med 4-0. Nedan visas pausvila, där deras tränare Romano säger några väl valda ord.


Några dagar senare var det dags för Hampus första seriematch. På bilden nedan visas uppvärmningen tillsammans med spelkamraterna. Hampus hade missat några matcher, pga sjukdom och utflykt till Gardasjön, så tränarna var glada att Hampus äntligen kunde delta. Hampus har nu hittat sitt självförtroende igen, och gjorde sitt första mål i Italien. Det var dessutom matchens första (och Audax enda mål), och matchen förlorades till sist med 1-3. Hampus var dock mycket nöjd, och han fick spela hela matchen.

Igår kom min pappa, bror och brorsdotter på besök. De skall vara här över helgen, mysigt. Besöket passade extra bra då killarna är lediga från skolan idag fredag.
Idag har vi varit i Lerici ännu en gång. Vi var på stranden hela eftermiddagen för att avsluta dagen med en trevlig promenad inne i staden.
Fantastiskt att man kan bada 2 oktober och ligga och bli alldeles svettig på stranden.
Imorgon blir det lite shopping och fotbollsmatch. Hampus spelar hemma halv tre. Då blir det storpublik, morfar på första parkett!