Vandring i Cinqueterre

Vi har flera gånger varit i Cinqueterre, och har dessutom en gång vandrat mellan några byar. Jag, Hampus och Jakob bestämde oss en dag för att gå genom hela Cinqueterre - en vandring på ca 9 km och med stigningar på flera hundra meter. I söndags var det dags och vi lämnade Modena vid 8-tiden. Vi körde till La Spezia och parkerade nära tågstationen, och därefter tog vi tåget till Monterosso al mare. Väl framme beundrade vi utsikten över havet. Förutom Monterosso al mare skymtar även Vernazza, Corniglia och Manarola i bakgrunden (längst ut på udden).


Den första deletappen mellan Monterosso al mare och Vernazza är den mest krävande, med mycket långa stigningar såsom antyds i bilden nedan.


På italienska heter stig "sentiero", och det sitter informationsskyltar med jämna mellanrum. Stigen befolkas huvudsakligen av turister från USA, Tyskland, Norge, Sverige och Australien, så all information finns även på engelska.


Efter en dryg timmes vandring börjar vi ana målet för vår första etapp, Vernazza. Vi passar på att njuta av utsikten medan vi tar igen oss en stund.


Killarna var mycket fascinerade av kaktusarna som växer på klippkanterna, så jag var tvungen att ta någon bild på en sådan. De har läckra frukter längst ut på grenarna, i härliga färger.


Äntligen är den tuffaste vandringen över, och vi belönas med Cinqueterres vackraste vy - Vernazza från ovan.


Det var nu dags för lunch, och vi tog fram vår medhavda picknick - baguetter med salami och juice att dricka. Det var jättegott och härligt att sitta ut på piren i Vernazza. Denna dag var det mycket folk i området, och perfekt väder för en vandring - ca 20 grader och lätta moln på himlen.


Efter Vernazza skulle vi gå till Corniglia, den enda by vi ännu inte hade besökt. Vi hade frågat en parkarbetare om vägen, men var inte helt hundra på var stigen började på nytt. Efter ett tag hittade vi dock en skylt som visade oss vidare.


När vi gick ut ur Vernazza upptäckte vi att vyn nästan är lika vacker från detta håll, såsom förhoppningsvis framgår av nedan fotografi.


Efter den näst tuffaste deletappen kunde vi skymta nästa by uppe på en kulle - Corniglia. Detta är den enda av byarna som inte har direktkontakt med havet. Det fanns stigar ner, men det var drygt hundra meter i trappor och det kände vi inte för.


Efter Corniglia, på väg mot Manarola, ändrade vandringen karaktär. Nu var det inte längre lika bart utan snarare djungel med flera meter hög bambu runt omkring oss. Vandringen var också mycket lättare utan de krävande stigningarna. På denna etapp träffade vi också en australiensk familj med en 12 årig son. Vi diskuterade rugby och kricket i nästan en timme - mycket trevligt.


En bit längre fram tyckte Hampus att träden såg mycket konstiga ut. Alla träden var plötsligt röda och inte riktigt lika lövtäckta. Lite senare upptäckte vi att en skogsbrand hade härjat i området - det kändes lite ödsligt och overkligt.


Sista etappen, mellan Manarola och Riomaggiore, går man längs Via dell'amore, som ni säkert förstår betyder kärlekens väg. Detta är en mycket lätt vandring utan stigningar och på belagd väg. Här har många hängt upp hänglås, som vi tolkar som att man vill låsa fast sin kärlek till sin livspartner. Nedan visas Hampus och Jakob vid slutet av stigen, efter ca 5 timmars vandring. Tåget och bilen hägrar, och lite välförtjänt vila. Hampus och Jakob klarade av vandringen mycket bra.


När vi väl var framme vid bilen, så skulle vi bara ta oss ut ur vår parkeringsplats. I La Spezia är det alltid svårt att hitta parkeringsplats, och denna fick vi ta efter en Fiat Panda. Trot om ni vill, men jag lyckades både backa in och köra ut bilen utan problem - med Hampus hjälp dock.


Härmed summerar jag en mycket lyckad dag, och jag rekommenderar varmt alla besökare i Italien att upptäcka Cinqueterre.

Fredrik med de stora pojkarna.