Fullspäckad dag med italiensk touch

Igår, lördagen den 13 februari, kom karnevalen till Baggiovara, den by som ligger angränsande Casinalbo där vi bor. Karnevalerna duggar tätt denna vecka i hela området, och alla affärer säljer massvis med olika fantasieggande utklädnader. Vi var inte så intresserade av att klä ut oss, men vi försåg oss med lite andra förnödenheter. Karnevalen inleds på en torsdag, drygt en månad innan påsk, och ordet karneval betyder någonting i stil med "farväl till kött", och inleder fastan före påsk. Starten på karnevalen är på Giovedi Grasso, den feta torsdagen, och den avslutas med Martedi Grasso, den feta tisdagen. Detta uttryck är säkert nära besläktat med Mardi Gras (i New Orleans), och vår fettisdag.


En taggare på väg till närmsta ledig vägg? Nej, karnevalen har kommit till stan!

Alla (det verkade i alla så) samlades i Baggiovara centrum, vilket i princip består av en gatstump på cirka 100 meter. Där var redan de flesta vagnarna uppställda, och många barn var utklädda, antingen för att vara med på en av vagnarna, eller för att helt enkelt bara följa efter tåget och delta i festligheterna.


Baggiovara centrum med en stor del av dess invånare

Karnevalen ser ut ungefär som Lundakarnevalen, med något mindre inslag av etanol, och unga såväl som gamla deltar. Deltagarna i karnevalen kastar konfetti och sprejar goo på åskadarna, som betalar tillbaka med samma mynt. Nedan ser ni Mattias i full fart, från sin något uppskjutna position. Man kan nästan ana att han uppskattade denna del av karnevalen.


Se upp - skott kommer

Vid karnevalsområdet träffade vi även en del av Hampus och Jakobs fotbollskompisar och deras föräldrar. På bilden nedan ses en av Hampus kompisar, Daniele, bli bombarderad med konfetti av Hampus.


Nej, inte mer snö nu!

På kvällen var vi sedan inbjudna till en Megapizzata med föräldrarna till spelarna i Hampus lag, Audax Casinalbo. Vi skulle samlas på klubben kvart i åtta, för att sedan ta oss till Pizzeria Oceania, där tränaren Angelo och hans son arbetar som kockar. Vi hade reserverat plats på ovanvåningen och barnen satt i en hörna och föräldrarna i den andra. Ljudnivån var typiskt italiensk - strax under tryckluftsborr.


Barnbordet, något kaotiskt

Italienskan ställdes på hårda prov, speciellt i denna ljudmiljö, men vi lyckades faktiskt göra oss någorlunda förstådda. Det var mycket trevligt och vi lärde känna lite fler föräldrar. Vid elvasnåret bestämde vi oss för att åka hem, och det tyckte bland annat Mattias var bättre sent än aldrig. För oss var detta en ganska sen kväll med barnen, men de italienska föräldrarna var chockade över den tidiga starten, redan vid kvart i åtta.



Barnens umgängesformer nu för tiden inbegriper PSP, Nintendo DS, men även gamla klassiker som Yugi-Oh kort och Panini fotbollsbilder. Nedan kan ni se Jakob i samspråk med några av de andra barnen.