Mera Rom

Sista dagen i Rom begav vi oss av till Vatikanstaten. Vi började med att gå in i den mäktiga Peterskyrkan.
Mattias var inte särskilt imponerad, så för att hålla honom vid gott mod tittade vi ned i alla brunnar, som täckte öppningar ner till kryptan. Vi hoppades på att hitta tigrar. I och med att vi tittade ned i brunnarna startade vi en trend, och fler och fler tittade ned i dessa brunnar.




Efter besöket i Peterskyrkan var det dags att gå till Vatikanmuseerna. Bara att gå till ingången till museerna var jobbigt och tog tid. Sedan visade det sig att det, för att besöka Sixtinska kapellet när vi väl var inne på museet, tog nästan en timme att gå enkel väg. Vägen kantades av fantastisk konst och historia. Dock var det så mycket så det var svårt att smälta allt. Som tur var somnade Mattias så vi kunde ta det lite lugnare och titta i lite lugn och ro. Salarna vi gick igenom var fantastiska. Sixtinska kapellet var mäktigt men jag personligen tyckte det fanns andra salar som var vackrare. I sixtinska kapellet fick man inte ta bilder och inte prata. Taket med Michelangelos freskomålningar föreställande skapelsen och syndafallet var intressant att titta på. Det tyckte även Hampus och Jakob.





En dubbelspiraltrappa inne på museerna som Hampus och Jakob tyckte var spännande.

Eftermiddagen ägnade vi åt att bara strosa runt. Många av sevärdheterna ligger inom gångavstånd och kvarteren mellan är ofta väldigt pittoreska. Pantheon och området runt blev mitt och Fredriks favoritställe. Vi gick dit på eftermiddagen från Vatikanstaten.

La Famiglia, ett amerikanskt par erbjöd sig att ta ett foto när de såg Hampus ta foto på oss andra fyra.


Castel Sant'Angelo i dagsljus. Kastellet ligger halvvägs mellan Vatikanstaten och Pantheon.


Lite bus på torget vid Pantheon.


Bilden är tagen innefrån Pantheon ut mot torget.


Bild på klostret vi bodde på i Rom. En nunna syns längst till vänster.

På onsdagsmorgonen var det dags att åka vidare söderut. Då Neapel är känt för att ha de godaste pizzorna i Italien bestämde vi oss för att äta lunch där. Jag och K har också läst en bok där en tjej blir rekommenderad en speciell pizzeria av några vänner som kommer från Rom. Vi bestämde oss för att det var värt att åka dit. Så här i efterhand så var det nog inte värt det. Pizzan var fantastiskt god, och vi fick köa utanför för att bara komma in på pizzerian. Dock var det en skräckupplevelse att gå runt i Neapel. Våra blonda barn stack ut i mängden. Alla tittade på oss. Många tittade inte bara av nyfikenhet utan för att vi kunde vara ett lätt rånoffer. En ficktjuv försökte stjäla Fredriks plånbok, som han hade i en framficka, med en lång stålpincett. Som tur var märkte Fredrik det. Till saken hör att vi inte var i Neapels bästa kvarter. Vi parkerade nära stationen och männen på parkeringen varnade oss.
Nedan är enda bilden som vi tog i Neapel. Det är utanför pizzerian när vi väntar på vårt bord. Det kändes inte bra att skylta med sin kamera.